你是美麗的

Would you wanna stay?

Dagen har inte varit så händelserik. Hade inget prov idag, så fick ta en sovmorgon. Sedan gick jag på en långpromenad med mina hundar, städade rummet och blev intervjuvad till en dagstidning. Dagen har också (än en gång) dedikerats till One Direction hehe, låtsas som om de fortfarande är fem i bandet...


Who's gonna be the last one to forget this place

(varning för ett helt inlägg om One Direction)
 
Igår fick jag höra absolut shockerande nyheter. Zayn Malik har lämnat One Direction. Jag kunde helt ärligt inte tro på detta. Först så levde jag ju lite i förnekelse, liksom, det här måste ju bara vara ett dumt skämt. Men efter ett par timmar så slog det mig. Jag vill inte låta som en dramaqueen eller någonting, så ifall du inte alls tycker om One Direction och deras fans så läs då snälla inte vidare. Jag kan fortfarande inte förstå att det har hänt. 
Vi kan ju först gå tillbaks i tiden då jag som en liten 12 årig flicka började tycka om dem. 2010. Det magiska året. Jag minns hur en vän visade mig ett youtube klipp på hur några söta pojkar från Storbritannien hade formats till ett band i sångtävlingen X-factor. Programmet hade hållt på i ungefär en månad, så jag missade deras auditioner. Men jag fångades genast upp av deras härliga attityder. Minns fortfarande hur jag brukade söka upp "One Direction funny moments" och satt hur länge som helst och bara log mot min datorskärm. Sedan tog x-factor slut, och jag hörde inte om dem på en stund. Sedan, hösten 2011 så började saker och ting äntligen hända. Det var då som 13 åriga jag hörde What Makes You Beautiful på radion. Det var nog då som jag på riktgt skulle säga att jag blev med i One Direction familjen. 
Jag skulle inte säga att jag hade de värsta åren i högstadiet, men de var inte direkt mina bästa år. Det kan låta konstigt och dumt och whatnot, men One Direction gjorde åren mindre dåliga. Ärligt talat så var det alltid höjdpunkten på dagen att få komma hem och lyssna på deras musik och få se på filmer av dem. Känslan då man köpte deras album och fick lägga den spplitternya skivan in i CD-spelaren var oslagbar. One Direction gav mig alltid någonting att se fram emot, och de gjorde de mörkase dagarna ljusare. Jag kan inte minnas en enda gång då One Direction skulle ha misslyckats med att göra min dag bättre.
 
Höjpunkten var nog 17 Juni 2014 då jag i Köpenhamn fick se mina idoler. Jag är så så så glad över att jag spenderade lite extra pengar på biljetterna s att jag fick se dem närmare. Det var bättre än jag kunnat drömma, stod ungefär i fjärde raden och kunde verkligen se dem på nära håll. Jag är så tacksam över att jag fick möjligheten att se One Direction då de forfarande var 5/5 av i bandet. Ska se dem igen i Juni i år, men det blir ju så klart inte samma sak med 4/5. Det känns som att jag inte heller kan kalla det nuvarande bandet One Direction.
Jag är förståss ledsen över allt det här, men jag är så stolt över hela bandet och hur långt de kommit, och jag är oerhört stolt över Zayn som vågade ta det här steget. Det kunde inte ha varit ett lätt beslut för honom, och jag är så glad över att Zayn valde att sätta sig själv först och ta hand om sig själv. Han hade redan tidigare sagt att han inte var bekväm med all den uppmärksamhet bandet fått, och den kan ju inte vara lätt att leva som en av världens mest kända personer, och bli följd av paparazzin dag in och dag ut. Jag är så så glad över att Zayn vågade göra ett beslut som för honom kändes rätt. 
 
Det är viktigt för oss att minnas allt det goda som One Direction gett oss genom åren istället för att fokusera på den här händelsen. Vi har rättigheten att vara ledsna över det här, men vi måste acceptera och respektera Zayns val. Om det är så här svårt för oss, så kan vi inte helst föreställa oss över hur svårt Harry, Liam, Louis och Niall har det. Vi lovade stötta bandet igenom allting, och nu behöver de oss som mest.
Jag vägrar att säga hejdå till Zayn, men jag önskar honom lycka till, han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.


Standing strong as the waves roll over

I morgon börjar provvecakn, men för mig börjar den först på onsdag. Då har jag historia prov, och måste säga att det troligtvis är mitt sämsta ämne, minns hur jag till förra historia provet läste i ca. sju timmar men fick ändå inte något bra vitsord. Det är så frustrerande då jag läser massor till historia prov men det ändå inte märks i resultaten.